Ägärskap, hållbarhet och effekt
Ägarskap innebär att samarbetet ska styras av efterfrågan. Målen och behoven för samarbetet bör initieras främst av kommunerna i syd och deras strategier, eller också kan strategierna utvecklas tillsammans. Samarbetet ska också omfatta ägarskap i den finska kommunen för att få med kommunala sakkunniga, tjänsteinnehavare/anställda och/eller förtroendevalda.
Hållbarhet innebär att samarbetet inte orsakar beroende, utan effekterna av samarbetet kan fortsätta utan påverkan utifrån. För att samarbetet ska kunna lyckas bör hållbarhetsfaktorer inom följande delområden behandlas i kommunernas projektplaner: ekonomisk, miljöinriktad, socio-kulturell, institutionell/organisatorisk, administrativ och teknisk hållbarhet samt personalresurser. Också jämlikhetsfrågor bör beaktas genomgående. I samarbetet uppmuntras även innovativa synvinklar och tillvägagångssätt.
Effekt innebär att samarbetet i kommunerna leder till resultat när det gäller att minska fattigdomen och/eller främja hållbar utveckling genom bättre eller effektivare tillhandahållande av basservice eller främjande av god förvaltning eller delaktighet. Resultaten mäts med hjälp av olika funktionsspecifika indikatorer. I princip ska samarbetet kunna påverka hela kommunen – i vissa fall kan effekterna också vara nationella, även om detta inte är en förutsättning för att samarbetet ska ha effekt.
Kvalitetsfaktorer förknippade med varandra
Samarbetets effekter inom hela kommunen kan främjas till exempel genom upprepningsbara utvecklingsfunktioner. Även om frågor kan främjas som enskilda fall exempelvis som pilotprojekt, kan de vid upprepning ge multiplikatoreffekter inom kommunen och eventuellt också mellan kommunerna. Å andra sidan är det också möjligt att en enskild samarbetsfunktion av engångskaraktär redan i sig är av mycket stor betydelse för hela kommunen, till exempel samarbetsprojekt där en sektors strategi eller beskattningspraxis utvecklas.
Alla tre kvalitetsfaktorer för samarbete – ägarskap, hållbarhet och effekt – är också förknippade med varandra. Det är viktigt för programmet att kommunerna får behålla sin initiativrätt, eftersom den tryggar samarbetsaktörernas ägarskap. Ägarskap uppstår när samarbetet styrs av efterfrågan – initiativen kan komma från kommunerna. När samarbetet styrs av efterfrågan skapar det också engagemang. Om det i sin tur finns engagemang finns det också förutsättningar för hållbara resultat.
I praktiken lämpar det sig inte för kommunalt samarbete att man koncentrerar sig på några få länder eller teman, eftersom det begränsar kommunernas egen initiativrätt – särskilt de sydliga kommunerna initiativrätt, behovsprövning och således fokuseringen på efterfrågan. På så sätt når Finlands stöd långt ut i världen och Finlands internationella kompetens kan också stärkas.
Jämlikhet, ömsesidighet och växelverkan
Samarbetet mellan kommunerna i nord och syd genomförs enligt följande principer: jämlikhet, ömsesidighet och aktiv växelverkan. Jämlikhet och ömsesidighet innebär att både nord och syd kan lära av och påverka varandra.
De innebär också att båda parterna är redovisningsskyldiga för varandra – inte ensidigt så att man är redovisningsskyldig gentemot finansiären – också nord ska vara redovisningsskyldig gentemot syd. Genom samarbetet kan också den finska kommunen gynnas om man hittar samarbetsformer där båda parternas kompetens stärks, s.k. win-win-situationer (bl.a. delaktiggörande, tolerans, nedskärning av föroreningar).
Fattigdom kan definieras på flera olika sätt. Det kan vara bruttonationalprodukten, som visar medelvärdet, men ändå inte den fattigdom som en del individer möter, inte ens den ekonomiska fattigdomen. Fattigdom kan även mätas med mått för mänsklig utveckling, som beskriver samhällens möjligheter att tillgodose grundläggande behov osv.
När det gäller minskningen av fattigdomen har programmet som mål att alla ska ha lika möjligheter – oavsett om det är fråga om tillgång till basservice eller god förvaltning eller rätt till delaktighet eller ekonomisk, social eller miljörelaterad hållbar utveckling. Ur detta perspektiv har alla, såväl nord som syd, en del att lära sig. Till exempel miljöutveckling såsom användningen av naturtillgångar osv. sköts inte på ett hållbart sätt på norra hemisfären.
Växelverkan innebär att kommunerna i nord och syd är i aktiv växelverkan sinsemellan. Den innebär inte enbart arbetsbesök utan aktiva kontakter under hela samarbetsperioden. Aktiv växelverkan gör det möjligt att få kunskaper om omvärlden och stärka kompetensen.
Stark växelverkan mellan sakkunniga och kolleger
I modellen för programmet tillämpas i synnerhet ett tillvägagångssätt mellan kolleger där man i nord och syd inom samma sektor försöker hitta kommunala sakkunniga, tjänsteinnehavare/anställda och förtroendevalda som förbinder sig att främja de mål som gemensamt fastställts för arbetet. De sakkunniga förbinder sig till samarbete för viss tid. Samarbetet bygger inte enbart på arbetsbesök utan aktiv växelverkan bedrivs under hela samarbetsprojektet. Syftet är att målen nås och att information sprids effektivt.