Utbildning är en grundläggande rättighet

Dessa förslag ingår i en utredning som gjorts av tre sakkunniga och som Finlands Kommunförbund har beställt. I rapporten om kommunernas ansvar för ordnandet och utvecklingen av utbildning föreslås att kommunernas roll ska stärkas. Det finländska utbildningssystemet har gett upphov till goda resultat. Kommunerna bör dock inte ges andra skyldigheter än sådana som är lagstadgade. När kommunernas uppgifter bestäms i lag bör man också se till att kommunerna har möjlighet att sköta dem.

Den omfattande utredningen har sammanställts av Simo Juva, stadsdirektör i Lojo, Anneli Kangasvieri, direktör för undervisnings- och kulturenheten vid Kommunförbundet och professor Jouni Välijärvi, direktör för forskningsinstitutet för utbildning vid Jyväskylä universitet.   Att granska kommunernas roll är aktuellt, bland annat på grund av kommun- och servicestrukturreformen, kraven på effektiv service, de minskande åldersklasserna och det ökande behovet av utbildning för invandrare. 

Enligt arbetsgruppen är utgångspunkten för den framtida utbildningen att de finländska framgångarna allt mer kommer att basera sig på kompetens. Varje finländare ska ha rätt till utbildning och bildning, och utbildningen ska fortgå under hela livet. En utgångspunkt för utvecklingen av utbildningen bör också vara att kommunen enligt de studerande är en rationell och effektiv utbildningsanordnare. Kommunens roll och möjligheter som utbildningsanordnare bör stärkas.

Arbetsgruppen som hört olika instanser anser att kommunerna och staten har en klar och tydlig arbetsfördelning i utbildningen av finländarna. Kommunernas ansvar för den grundläggande utbildningen och undervisningen på andra stadiet realiseras bäst i kommuner som motsvarar pendlingsområden. I glesbygdsområdena tillgodoses invånarnas rätt till utbildning genom kommunalt samarbete. I statens finansiering beaktas tillgänglighetskriterier.

Småbarnsfostran bör överallt i Finland överföras till kommunens undervisningsväsende så att samordningen med den inledande utbildningen förbättras. Gruppen föreslår att timfördelningen och läroplanen i grundskolan ska bli mer flexibla, vilket innebär att praktiskt lärande för unga får mer utrymme.  Arbetsgruppen anser att årskusrslösheten i regel är en lyckad lösning.

Lagstiftningen ålägger kommunerna att finansiera gymnasieundervisningen, men inte att ordna den. Kommunerna är dock huvudmän för gymnasier för att säkerställa att utbildningen ges på lika villkor. Arbetsgruppen anser ändå att det inte är möjligt att upprätthålla gymnasier som tillhandahåller heltäckande tjänster i nuvarande omfattning utan läroanstalterna måste samarbeta mera, dela på ansvaret och utveckla nya pedagogiska former. Utredningen stöder också användning av innovativa tekniska lösningar.

Enligt arbetsgruppen kräver en effektivare utbildning bland annat att utbildningens längd ses över. Om en studerande avlägger någon examen på andra stadiet för andra gången bör utbildningen finansieras för en kortare tid.

Invandrarna och näringspolitiken bör uppmärksammas 

Invandrarnas särskilda behov ska tillgodoses med hjälp av en gedigen sakkunskap inom läroanstalterna. Det är viktigt att sörja för att invandrarna lär sig finska eller svenska som är undervisningsspråk.

Målen för yrkesutbildningen ska ses som en del av de näringspolitiska målen i regionen. Därför bör statens styrning ändras så att den stöder utbildningsanordnarnas ansvar för de studerande och för arbetskraftsbehovet i regionen. Också yrkeshögskolorna bör omfattas av regionens utvecklingsstrategier.

Arbetsgruppen föreslår att yrkeshögskolorna ska överföras till statens finansieringsansvar, om statens styrning av dem inte kan minskas väsentligt. Kommunerna kunde fortfarande också finansiera yrkeshögskolorna utgående från de lokala behoven.

Utredarna betonar kommunfullmäktiges roll när mål och metoder fastställs för utbildningen. Alla kommuner betalar för utbildningen enligt invånarantalet så de bör har en starkare ställning när målen för den kommunalt finansierade utbildningen sätts upp. Utbildningsansvaret bör stödja kommunens övergripande näringspolitik.

Kostnaderna har ökat kraftigt

Utvärdering är ett viktigt ledningsverktyg. Kommunens självvärdering ska stärkas genom oberoende extern utvärdering som till exempel revisionsnämnden kan beställa. Den nationella utvärderingen tillgodoser inte nämnvärt kommunernas behov och den praktiska styrningen.

Kommunernas andel av kostnaderna för utbildningen har ökat kraftigt under de senaste åren. År 2003–2008 ökade kommunernas invånarbaserade finansieringsandel med ungefär 1000 miljoner euro och statens med ungefär 450 miljoner euro.

Arbetsgruppen anser att huvudmannamodellen inom utbildningen är svårhanterlig eftersom de övriga läroanstalterna utom de kommunala får sin finansiering enligt priser per enhet av staten som sedan tar ut kommunernas andel på basis av invånarantalet. Kommunerna är tvungna att betala en fast del av de ökande utbildningskostnaderna i hela landet utan att de kan påverka kostnadsutvecklingen. Enligt arbetsgruppen bör man övergå till en kommunal finansiering som baserar sig på elevernas hemkommuner, vilket innebär att kommunen finansierar utbildningen enligt studerandeantalet i den egna kommunen och inte enligt invånarantalet.