Cirkulär 24/80/2004, Heikki Harjula/aha 5.11.2004Val av ledamöter i kommunstyrelsen, nämnder och övriga organ

​Vid val av ledamöter i organen ska bestämmelserna i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) beaktas. I cirkuläret utreds tillämpningen av jämställdhetslagen, liksom övriga frågor som gäller organens sammansättning och valproceduren.

Kommunen väljer också ledamöter för förtroendeuppdrag utanför kommunen, främst i statliga organ inom lokalförvaltningen. I cirkuläret redogörs också för vad som ska beaktas i dessa val.

Bestämmelser om valbarhet, principer för tolkning och allmän valbarhet
Avsägelse från förtroendeuppdrag (38 § i KomL)
Valbarhet till kommunstyrelsen (35 § i KomL)

Valbarhet till kommunstyrelsen förutsätter valbarhet till fullmäktige (35 § 1 mom.)
Anställda som lyder under kommunstyrelsen (35 § 1 mom. 1 punkten)
Föredragande i nämnder och de som bereder ärenden (35 § 1 mom. 2 punkten)
Personer som står i ledningen för affärsföretag (35 § 1 mom. 3 punkten)
Personer som sköter bevakningen av personalens intressen (35 § 2 mom.)
Det högsta antalet ledamöter i kommunstyrelsen som får vara anställda av kommunen eller kommunkoncernen (35 § 3 mom.)

Valbarhet till en nämnd (36 § 1 mom. i KomL)

Kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare som lyder under en nämnd (36 § 1 mom.)
Anställda inom kommunkoncernen (36 § 1 mom. 2 punkten)
Personer som står i ledningen för affärsföretag (36 § 1 mom. 3 punkten)

Valbarhet till ett organ som sköter personalfrågor (36 § 2 mom. i KomL)
Valbarhet till direktioner och kommittéer (36 § 3 mom. i KomL)
Valbarhet till revisionsnämnden (71 § i KomL)
Mandattid för ledamöter i organ och organens presidier
Tillämpningen av jämställdhetslagen

Kommunala organ
Bolag med kommunal majoritet

Valförfarande
Förhandlingar om förtroendeposterna
Särskilda villkor som gäller organens sammansättning
Specialbestämmelser om kommunala organ

Förvaltning av undervisningsverksamheten i tvåspråkiga kommuner
Förvaltning av dagvården
Kommunal centralvalnämnd

Statliga organ inom lokalförvaltningen

Nämndemän i tingsrätten
Gode män vid fastighetsförrättning
Delegationen för polisen

Bestämmelser om valbarhet, principer för tolkning och allmän valbarhet

Om den allmänna valbarheten till kommunens förtroendeuppdrag bestäms i 33 § i kommunallagen. Därmed avses de villkor som en person måste uppfylla för att över huvud taget kunna väljas till kommunala förtroendeuppdrag. I lagens 34, 35 och 36 § anges särskilda begränsningar av valbarheten till olika organ. Om följderna av förlust av valbarhet föreskrivs därtill särskilt (37 § i KomL ).

Om en person som inte är valbar har valts till ett förtroendeuppdrag kan man få beslutet upphävt genom besvär. Den person som valts sköter dock sitt uppdrag till dess att ärendet är slutgiltigt avgjort (39 § i KomL). Om besvär inte anförs över beslutet förlorar den person som valts inte sitt förtroendeuppdrag.

Jäv är ett begrepp som ligger nära valbarhet. Med detta avses att en persons opartiskhet kan äventyras i ett enskilt ärende. Om jäv föreskrivs i 52 § i kommunallagen och i lagen om förvaltningsförfarande.

Genom att begränsa valbarheten gör man ett avsteg från kommuninvånarnas rätt att ta del i kommunens förvaltning. En allmän princip för tolkningen av bestämmelser av denna typ är att de ska tolkas snävt. I praktiken innebär detta att man i gränsfall ska anse att personen är valbar.

Enligt 33 § i kommunallagen är förutsättningarna för allmän valbarhet följande:

De grunder på vilka en person kan vägra ta emot ett förtroendeuppdrag indelas i ovillkorliga grunder och prövningsbaserade grunder. Ovillkorliga avsägelsegrunder, varvid avsägelse alltid ska godkännas:

En person har också av någon annan giltig orsak (avsägelsegrund som är beroende av prövning) rätt att vägra ta emot ett förtroendeuppdrag. Det organ som utser den förtroendevalda, i allmänhet fullmäktige, bedömer om orsaken är giltig. En giltig orsak kan i princip vara vilken orsak som helst som försvårar skötseln av förtroendeuppdraget. I praktiken är det skäl att förhålla sig smidigt till en avsägelse. Att välja en person som inte gett sitt samtycke till att bli ledamot i ett kommunalt förtroendeorgan ligger inte i någons intresse.

I lagen ingår inte bestämmelser om vilken form en avsägelse ska ha. Också en muntlig avsägelse är tillräcklig. Den ska dock framföras innan valet förrättas. En person kan också avgå från ett förtroendeuppdrag under mandattiden på de grunder som nämns i paragrafen.

Valbar till kommunstyrelsen är den som är valbar till fullmäktige, dock inte

1. den som är anställd hos kommunen inom kommunens centralförvaltning och som lyder under kommunstyrelsen,
2. den som är anställd hos kommunen och som är föredragande i en nämnd eller annars svarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen, eller
3. den som är ledamot i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ eller i en ledande och ansvarsfull uppgift eller i en därmed jämförbar ställning i ett affärsdrivande samfund, om det är fråga om ett sådant samfund som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i kommunstyrelsen.

Ordföranden i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ för ett samfund som sköter bevakningen av personalens intressen i kommunen är inte valbar till kommunstyrelsen. Valbar är inte heller den som i egenskap av förhandlare för samfundet eller i annan motsvarande egenskap ansvarar för intressebevakningen.

Majoriteten av ledamöterna i kommunstyrelsen ska vara personer som inte är anställda av kommunen eller av samfund och stiftelser där kommunen har bestämmanderätt.

På valbarheten till kommunstyrelsen inverkar först och främst de begränsningar i valbarheten som gäller fullmäktige. Den som inte är valbar till fullmäktige är inte heller valbar till kommunstyrelsen. För det andra gäller begränsningarna förutom dem som lyder direkt under kommunstyrelsen också nämndernas föredragande och dem som bereder ärenden. För det tredje gäller begränsningarna de personer som svarar för bevakningen av personalens intressen. För det fjärde kan begränsningarna i valbarheten gälla personer i ledande uppgifter i affärsföretag som verkar i kommunen.

En tillfällig anställning på högst sex månader medför inte förlust av valbarhet. Under den tid anställningsförhållandet varar kan en person dock inte sköta sitt förtroendeuppdrag (se närmare 37 § 2 mom.). Om anställningen är huvud eller bisyssla eller ett arbetsavtalsförhållande på deltid saknar betydelse. Om anställningsförhållandet till sin karaktär är bestående, är personen inte valbar.

När det gäller föredraganden föranleder tillämpningen av bestämmelsen sannolikt inte problem. Bestämmelsen gäller endast de personer som föredrar ärenden i nämnder, inte till exempel dem som föredrar ärenden i direktioner. Föredragningen av ärenden regleras närmare i förvaltningsstadgan. I förvaltningsstadgan eller i en annan instruktion kan också föreskrivas vem som ska föredra ärenden eller att organet ska få bestämma detta.

Föredraganden svarar också i sista hand för beredningen av ärenden. Föredraganden bereder de facto inte alltid själv ärendet så långt att det kan tas upp på nämndens föredragningslista. Förutom föredraganden gäller begränsningen också den person som svarar för den egentliga beredningen av de ärenden som kommer upp på föredragningslistan. Sannolikt är det oftast endast en tjänsteinnehavare förutom föredraganden som har beredningsansvaret i nämnden på det sätt som avses i bestämmelserna. Beredningsansvaret ska dock bedömas separat för varje kommun och i varje enskilt fall.

Det andra villkoret som gäller föredraganden är att ärendet efter behandlingen i nämnden tas upp i kommunstyrelsen. Till exempel planeärenden kan vara sådana ärenden. Ärendena ska höra till kommunstyrelsens kompetens antingen med stöd av lag eller instruktion. Kommunstyrelsens möjlighet att med stöd av 51 § i kommunallagen överta behandlingen av ett enskilt ärende påverkar inte valbarheten för den person som bereder ärendena för nämnden.

HFD 31.8.1998/1548
Till kommunstyrelsen hade valts en person som hade ett arbetsavtalsförhållande med staden och som arbetade som planläggningstekniker vid enheten för samhällsplanering som var underställd den tekniska servicecentralen och den tekniska nämnden. Ett av uppgiftsområdena inom avdelningen var detaljplanläggning. Personalen på avdelningen som arbetade med planläggningsfrågor bestod av avdelningschefen som var stadsarkitekt, en planläggningstekniker och en ritare. Planläggningsteknikern beredde bland annat ärenden kring detaljplanerna. Enligt befattningsbeskrivningen bestod arbetet av självständig markanvändningsplanering styrd av det planläggningsprogram som godkänts i fullmäktige. Enligt 35 § 1 mom. 2 punkten i kommunallagen är en person som är anställd hos en kommun och som är föredragande i en nämnd eller annars svarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av kommunstyrelsen inte valbar till kommunstyrelsen. När man beaktar planläggningsteknikerns uppgifter kring beredningen av de planläggningsfrågor som kommer att behandlas av kommunstyrelsen var han inte valbar till ledamot i kommunstyrelsen.

För att bestämmelsen ska kunna tillämpas förutsätts det att föredragningen av ärendena eller ansvaret för beredningen hör till personens ordinarie uppgifter. Exempelvis en vikarie för den ordinarie föredraganden är valbar. Ansvaret för beredningen kan dock leda till att inte heller han är valbar. Däremot begränsar bestämmelsen inte valbarheten för biträdande personal, till exempel för textbehandlare.

Ifall en förhandsbedömning ger vid handen att en person ofta kommer att vara jävig och kommunens intresse följaktligen ofta kommer att stå i strid med affärsföretagets intresse har valbarheten begränsats. Begränsningen bygger på antagandet att en person som står i ledningen för ett affärsföretag i sin egenskap av förtroendevald kan komma att arbeta till förmån för den organisation som han företräder och till nackdel för andra konkurrerande organisationer och följaktligen också på ett sätt som står i strid med kommunens och dess invånares bästa.

Valbarhetsbegränsningen tillämpas endast om

Den första förutsättningen för ett affärsföretag är att affärsföretaget bedriver affärsverksamhet i kommunen.

För det andra ska affärsföretaget ha nytta eller lida skada av behandlingen av ärendena i kommunstyrelsen, dvs. företaget ska ha ett intresse i saken. Enligt bestämmelsen ska intresset vara väsentligt, varför ett mycket anspråkslöst ekonomiskt eller annat intresse inte ska beaktas. Ett sådant intresse kan en part ha, dvs. den vars fördel, rättighet eller skyldighet ärendet gäller. Affärsföretaget kan också ha intresse i saken när kommunstyrelsen behandlar ärenden som gäller dess konkurrenter.

Den tredje förutsättningen är att det är vanligt att kommunstyrelsen behandlar ärenden i vilka affärsföretaget har viktiga intressen, vilket betyder att sådana ärenden kommer upp flera gånger om året. Ärenden som gäller affärsföretaget eller dess konkurrenter bör nästan jämt och ständigt vara anhängiga eller under beredning av kommunstyrelsen.

Kommunstyrelsen kan, beroende på kommunen, ha ett mycket omfattande uppgiftsområde. Det är därför svårt att bedöma vilka branscher i olika kommuner begränsningarna kan gälla. Beroende på kommunstyrelsens uppgiftsområde och kommun kan begränsningen gälla till exempel byggföretag, företag inom jordbyggnad, handelsrörelser och banker. Ju mindre kommunen är desto lättare kan bestämmelsen bli tillämplig.

HFD 1998:31 årsbok:
En person var verkställande direktör och styrelsemedlem i ett stort byggföretag som verkade inom det aktuella ekonomiska området. Företaget bedrev affärsverksamhet i den kommun där ovan nämnda person valts till ledamot i kommunstyrelsen. Företaget hade haft flera byggprojekt i kommunen. Verkställande direktören hade en sådan ställning i ett affärsdrivande samfund som avses i 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen. Personen ansågs inte vara valbar till kommunstyrelsen när också kommunstyrelsens uppgifter och befogenheter kring planläggning, byggande och boende beaktades, eftersom dessa ärenden måste anses vara sådana ärenden som normalt behandlas i kommunstyrelsen, och bolaget som hade stora byggnadsentreprenader i kommunen ansågs kunna ha väsentlig nytta eller lida avsevärd skada av hur dessa ärenden avgörs. Omröstning 4–1.

HFD 1998:36 årsbok:
Verkställande direktören för en byggkoncern med omfattande affärsverksamhet i staden var valbar till ledamot i stadsstyrelsen. När den beslutanderätt som i stadsstyrelsens instruktioner anvisas stadsstyrelsen kring byggnads, boende och planläggningsfrågor beaktades ansåg man att den företagskoncern som verkställande direktören ledde kunde ha väsenlig nytta eller lida avsevärd skada av hur dessa ärenden som normalt behandlas i kommunstyrelsen avgörs. Därför ansågs verkställande direktören inte vara valbar till ersättare i stadsstyrelsen enligt 35 § i kommunallagen.

HFD 3.9.1998/1671:
Personen i fråga var ansvarig bolagsman i en byrå och ett kommanditbolag för byggnadsingenjörer. Enligt vad bolagsmannen uppgav hade bolaget inte bedrivit någon egentlig affärsverksamhet under senare år. När den redogörelse som lämnats över verksamheten i bolaget beaktats kunde man inte anse att bolaget hade haft en central ställning inom kommunstyrelsens uppgiftsområde eller att bolaget kunde ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada enligt 35 § 1 mom. 3 punkten i kommunallagen av hur dessa ärenden avgörs som normalt behandlas i en kommunstyrelse.

Av en person som står i ledningen för ett affärsföretag förutsätter bestämmelsen:

• antingen att denne är medlem i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ (till exempel direktionen). En restriktiv bestämmelse ska tolkas snävt, varför begränsningen sannolikt inte gäller ersättare i styrelsen;

HFD 26.8.1998/1503: K var direktionsordförande i en förening som förestår ett ålderdomshem. Han var emellertid inte anställd av föreningen. Det var inte heller fråga om ett sådant affärsdrivande samfund som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i en kommunstyrelse.

Y var ordförande för förvaltningsrådet i den lokala andelsbanken. Direktionen verkade som andelsbankens styrelse. Förvaltningsrådet är inte jämförbart med andelsbankens styrelse, varför Y var valbar till kommunstyrelsen.

• eller att denne har en ledande och ansvarsfull uppgift eller en därmed jämförbar ställning i företaget. Bestämmelsen kan därför till denna del gälla såväl avlönad personal som personer vilka till följd av att de äger andelar i företaget har en ansvarig ställning och intressen i företaget. Av den avlönade personalen gäller begränsningen främst verkställande och vice verkställande direktören.

HFD 1998:36 årsbok: En person som stod i ledningen för förmögenhetsförvaltningsenheten inom en stor bankkoncern och vars titel var bankdirektör, och som dessutom var medlem i ledningsgruppen för bankens kontor och i de regionala ledningsgrupperna var inte när hans ställning, befattningsbeskrivning och uppgifter i banken beaktades medlem i något organ som var jämförbart med styrelsen eller hade en ledande eller ansvarsfull uppgift eller en därmed jämförbar ställning i ett affärsdrivande samfund. Således var han valbar till ledamot i stadsstyrelsen. Omröstning 4–1.

Personer som sköter bevakningen av personalens intressen (35 § 2 mom.)

Kommunstyrelsen har huvudansvaret för kommunens personalpolitik. Ifall personalfrågorna inte sköts av ett separat organ, sköter kommunstyrelsen eller en av kommunstyrelsens sektioner ofta också i praktiken personalfrågorna. De personer som sköter bevakningen av personalens intressen är i en kontroversiell ställning om de är ledamöter i kommunstyrelsen eller ett organ som huvudsakligen sköter personalfrågor. Problemen har aktualiserats särskilt under de senaste åren, då kommunerna har fattat vittgående sparbeslut, vilka främst har gällt personalutgifterna. I detta sammanhang har inte enbart bestämmelserna om jäv räckt till för att lösa konflikterna.

Bestämmelsen begränsar valbarheten till kommunstyrelsen för personer som sköter bevakningen av personalens intressen. När det gäller valbarheten till organ som huvudsakligen sköter personalfrågor finns motsvarande begränsning i 36 § 2 mom.

I kommunerna sköts intressebevakningen i allmänhet av personalorganisationernas lokalavdelningar, vilka är organiserade som föreningar. Styrelsen för en lokal personalavdelning eller ett därmed jämförbart organ ska i allmänhet bland annat godkänna den lokala förhandlingsuppgörelsen.

Enligt bestämmelsen gäller valbarhetsbegränsningen i första hand styrelseordföranden för en förening som har huvudansvaret för intressebevakningen. Begränsningen gäller alltså inte samtliga ledamöter i styrelsen. För det andra gäller begränsningen de personer som förhandlar med kommunen om arbetsvillkor eller annars svarar för bevakningen av personalens intressen. Sådana personer är i allmänhet de lokala personalorganisationernas huvudförtroendemän och de förtroendemän som i stora kommuner också kan verka i enskilda ämbetsverk. Däremot anses arbetarskyddsfullmäktige eller personalorganisationernas representanter i olika samarbetsorgan enligt motiveringen till regeringens proposition inte ha sådana intressebevakningsuppgifter som avses i bestämmelsen.

För att en person ska anses svara för intressebevakningen förutsätts att intressebevakningsuppgifterna hör till hans ordinarie uppgifter i personalorganisationen. Bara sporadiskt deltagande i förhandlingar medför inte förlust av valbarheten, utan i sådana fall ska bestämmelserna om jäv tilllämpas.

Bestämmelsen hindrar inte att en person som svarar för bevakningen av personalens intressen väljs till fullmäktiges presidium, varvid han har närvaro- och yttranderätt vid styrelsemötena. Med tanke på syftet med begränsningen av valbarhet är det dock berättigat att rikta kritik mot denna omständighet.

Under riksdagsbehandlingen av kommunallagen betonades det att bestämmelsen anger den absoluta maximigränsen för hur många av ledamöterna som får vara anställda av kommunen eller kommunkoncernen och att det inte är fråga om en kvot som personalen ska ha en särskild rätt till (FvUB nr 18/1994 rd. s. 11).

Villkoret gäller separat för ordinarie ledamöter och ersättare. Om ersättare gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om ordinarie ledamöter (18 § 4 mom.). Om kommunstyrelsen har ett jämnt antal ledamöter, är villkoret inte uppfyllt om antalet ledamöter som inte är anställda inom kommunkoncernen är lika stort som antalet ledamöter med ett sådant anställningsförhållande.

Valbar till en nämnd är den som är valbar till fullmäktige, dock inte:

Regleringen omfattar också den personal som är anställd av ett samfund, som hör till kommunkoncernen (se definitionen på kommunkoncern i cirkulär 13/80/2004), där kommunen har bestämmanderätt och om samfundet verkar inom nämndens uppgiftsområde.

Valbarheten för de ledande personerna i ett affärsföretag som verkar inom en nämnds uppgiftsområde har begränsats på samma grunder som valbarheten till kommunstyrelsen.

En tillfällig anställning på högst sex månader medför inte förlust av valbarhet. Under den tid anställningsförhållandet varar kan en person dock inte sköta sitt förtroendeuppdrag (se närmare 37 § 2 mom.). Om en persons anställningsförhållande gäller tills vidare eller varar över sex månader är han inte valbar.

Förutsättningen för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är att det samfund som hör till kommunkoncernen verkar inom nämndens uppgiftsområde. En sådan gemensam nämnare som avses i bestämmelsen kan finnas till exempel mellan en nämnd som sköter sociala frågor och en förening som förestår ett ålderdomshem, mellan en nämnd som sköter idrottsfrågor och ett samfund som svarar för idrottsanläggningarna samt mellan en nämnd som sköter bostads och fastighetsfrågor och ett bostads och fastighetsbolag. Anställda hos dessa samfund är inte valbara till den kommunala nämnd som svarar för skötseln av ärendena i fråga. Bestämmelsen gäller samtliga anställda hos ett samfund som verkar inom nämndens uppgiftsområde, medan den begränsning som tillämpas beträffande fullmäktige och kommunstyrelsen endast gäller dem som är anställda i ledande eller därmed jämförbara ansvarsfulla uppgifter (34 § 1 mom. 3 punkten).

Enligt bestämmelsen är samkommunerna i samma ställning som övriga samfund. För att bestämmelsen ska kunna tillämpas på en person som är anställd hos samkommunen förutsätts det att kommunen har bestämmanderätt i samkommunen. Regleringen är här en annan än i 34 § 1 mom. 4 punkten, där det föreskrivs om valbarheten till fullmäktige för anställda i ledningen för en samkommun. Enligt bestämmelsen om valbarhet till fullmäktige är det nog att kommunen är medlem av samkommunen.

Bestämmelsen kan bli tillämplig exempelvis på personer i ledande ställning i ett byggföretag då det gäller en nämnd som bereder planeärenden, på personer i ledande ställning i ett företag som producerar hälso eller andra köptjänster då det gäller en motsvarande nämnd och på personer i ledande ställning i banker då det gäller en nämnd som behandlar bostadslåneärenden.

HFD 23.10.1998/2330: I A har hamnstyrelsen en ställning som enligt kommunallagen motsvarar en nämnd. Hamnens största kund är ett rederiservicebolag, vars resurs och utvecklingschef inte ansågs ha en sådan ledande och ansvarsfull uppgift eller därmed jämförbar ställning att han inte skulle vara valbar till hamnstyrelsen. Omröstning 3–2.

Valbarhet till ett organ som sköter personalfrågor (36 § 2 mom. i KomL)

På ett organ som huvudsakligen sköter personalfrågor tillämpas det som i 35 § 2 mom. bestäms om valbarhet till kommunstyrelsen.

Organ som huvudsakligen sköter personalfrågor är till exempel personalnämnder eller sådana sektioner som tillsatts för personalfrågor inom ett organ. I bestämmelsen hänvisas till motsvarande begränsningar av valbarheten som gäller kommunstyrelsen och som har tagits upp ovan.

De frågor som sköts av en direktion eller en kommitté avviker till sin karaktär från dem som sköts av en nämnd. Direktionen svarar för verksamheten vid ett kommunalt affärsverk eller någon annan inrättning. En kommitté tillsätts ofta för projektartade uppgifter, till exempel för ett byggprojekt, som ofta kräver särskild sakkunskap. Exempelvis till direktionen för ett affärsverk kan väljas personer som har sakkunskap om branschen.

I ett affärsverks, en skolas, ett daghems eller någon annan motsvarande inrättnings verksamhet är det viktigt att det finns möjligheter att förverkliga också brukar- och personaldemokrati. I sammansättningen av en direktion kan man beakta att de som anlitar tjänsterna samt personalen blir representerade (se 18 § 2 mom.).

På direktioner och kommittéer tillämpas inte de begränsningar i valbarheten som gäller kommunstyrelsen och nämnder. De allmänna valbarhetsförutsättningarna har man likaså frångått så, att också en person som bor i en annan kommun kan väljas till en direktion eller en kommitté.

Bestämmelser om revisionsnämnden och dess uppgifter finns i 71 § i kommunallagen. Enligt paragrafens 1 moment tillsätter fullmäktige en revisionsnämnd för organisering av granskningen av förvaltningen och ekonomin under de år som motsvarar fullmäktiges mandattid. Sammansättningen av revisionsnämnden påverkas främst av att nämndens ordförande och vice ordförande alltid ska vara fullmäktigeledamöter.

Om valbarhetsbegränsningarna bestäms i paragrafens 3 moment. Samma begränsningar gäller också en ordinarie revisor. Valbar är inte:

Personer som är anställda hos kommunen eller ett samfund eller en stiftelse där kommunen har bestämmanderätt är inte valbara till revisionsnämnden. En sådan anställning ska dock vara av bestående natur: ett tillfälligt anställningsförhållande som varar högst sex månader medför inte avsaknad eller förlust av valbarhet (se 37 §).

Kommunens revisionsverksamhet omfattar genom koncernbalansräkningen också samfund och stiftelser där kommunen har bestämmanderätt. Personer anställda av en kommunkoncern är inte valbara till revisionsnämnden. Kommunens bestämmanderätt i samfund och stiftelser fastställs på samma sätt som i de övriga bestämmelserna om valbarhet (se cirkulär 13/80/2004).

En person som inte är valbar till kommunstyrelsen kan inte väljas till revisionsnämnden. Bestämmelsen avgränsar valbarheten till revisionsnämnden på det sätt som stadgas i 35 §. Tillämplig blir också 34 § om valbarhet till fullmäktige, då sådana personer som inte är valbara till fullmäktige inte heller är valbara till kommunstyrelsen .

Förutom de personer som avses i 71 § 3 mom. 1–3 punkten i lagen är följande personer inte valbara till revisionsnämnden:

Enligt 71 § 1 mom. i kommunallagen tillsätts en revisionsnämnd för organisering av granskningen av förvaltningen och ekonomin under de år som motsvarar fullmäktiges mandattid. Revisionsnämndens uppgifter fortgår alltså tills räkenskapsperiodens sista bokslut har gjorts upp under mandattiden. För revisionsnämnden infaller denna tidpunkt i samband med att revisionsberättelsen behandlas i fullmäktige. Oberoende av om den gamla revisionsnämndens mandattid fortsätter väljs en ny revisionsnämnd på samma sätt som övriga nämnder vid fullmäktiges sammanträde i januari.

Fullmäktige kan utse ledamöterna i en sektion inom ett organ. I allmänhet torde fullmäktige dock ge organet befogenhet att utse ledamöterna i sina sektioner. Härvid fattar organet för sin del beslut också om sektionsledamöternas mandattid.

Kommittéerna tillsätts enligt 17 § 5 mom. i kommunallagen alltid för att sköta en viss uppgift. En kommittés mandattid kan vara högst lika lång som mandattiden för det organ som tillsatt kommittén.

Enligt 20 § i kommunallagen ska ett organ ha en ordförande och ett tillräckligt antal vice ordförande. Om antalet vice ordföranden inte bestäms i en instruktion, ska det organ som förrättar valet först fatta beslut om antalet. Mandattiden för ett organs ordförande och vice ordförande är densamma som mandattiden för organets övriga ledamöter.

För att den politiska proportionaliteten ska förverkligas väljs presidiet vid samma valförrättning. Någon egentlig valförrättning är inte nödvändig, om valet av presidium är enhälligt. För att proportionaliteten ska säkerställas kan det i enlighet med 60 § krävas att valet förrättas som proportionellt val. Om valet förrättas som majoritetsval, har var och en som deltar i valet till sitt förfogande lika många röster som det antal personer som ska väljas. Se texten nedan om förrättande av proportionella val och majoritetsval.

Tillämpning av jämställdhetslagen

Kommunala organ

Vid val av organ ska bestämmelserna i jämställdhetslagen beaktas. När kommunala organ väljs gäller 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen som lyder:

”I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ samt i kommunala organ, med undantag för kommunfullmäktige, skall kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent, om inte särskilda skäl föreligger.”

Könskvoten gäller samtliga organ i en kommun och en samkommun med undantag för kommunfullmäktige, som väljs genom allmänna val. Kommunala organ är enligt 17 § i kommunallagen förutom fullmäktige

Kravet på att båda könen är representerade enligt 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen har i rättspraxis (HFD 1990 A 31) också ansetts gälla kommunens beslut genom vilket representanter väljs till samkommunens organ.

Könskvoten kan frångås av särskilda skäl. Ett särskilt skäl kan exempelvis vara att det inom något specialområde finns antingen endast manliga eller kvinnliga experter. Om kvoten frångås är det skäl att anteckna skälet i beslutet. Särskilda skäl berättigar mycket sällan till att könskvoten frångås när ledamöter väljs till kommunala organ. Närmast kommer avvikelse sannolikt i fråga exempelvis beträffande en direktion för en inrättning eller en kommitté tillsatt för en särskild uppgift.

Fullmäktige kan med stöd av 18 § 1 mom. i kommunallagen i en instruktion bestämma att till ledamöter i kommunstyrelsen och vissa nämnder kan väljas endast fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige. Syftet är att ge de folkvalda fullmäktigeledamöterna ansvar också i kommunens övriga förvaltning samt att öka deras politiska ansvar. Om det inte i valet valts tillräckligt med representanter för båda könen, är betoningen av fullmäktigeledamöternas och ersättarnas ställning på det sätt som sägs i bestämmelsen uppenbarligen ett sådant särskilt skäl som berättigar till att kvoten i enlighet med jämställdhetslagen frångås. 

Kraven i jämställdhetslagen ska beaktas vid valet av ledamöter till ett organ. I praktiken kan det vara svårt att uppfylla kvoten, om valet inte är enhälligt. Se nedan om valförfarandet.

Både kvinnor och män ska vara representerade med minst 40 % både som ordinarie ledamöter och ersättare. Då man räknar ut om kravet uppfylls är det skäl att först räkna ut, hur mycket 40 % utgör av antalet ledamöter i organet. Om siffran blir ett brutet tal, ska den höjas till närmaste hela tal, som utvisar minimiantalet kvinnor eller män i organet. I organ av olika storlek ska kvinnor och män vara representerade enligt följande:

Om antalet ledamöter i ett organ är fyra, ska antalet kvinnor och män vara två av vartdera könet. Vid större antal ledamöter i ett organ är siffrorna på motsvarande sätt 5 (antalet ledamöter) –2 (minimiantalet kvinnor och män), 6–3, 7–3, 8–4, 9–4, 10–4, 11–5, 12–5, 13–6, 14–6, 15–6, 16–7, 17–7, 18–8, 19–8, 20–8, 21–9 osv. I ett organ med tre ledamöter kan kvoten inte uppfyllas, utan det är tillräckligt med en representant för det andra könet.

Bolag med kommunal majoritet

I 4 § 3 mom. i jämställdhetslagen ingår också en bestämmelse om bolag med kommunal majoritet som lyder:

”Om ett ämbetsverk eller en inrättning eller ett bolag med kommunal eller statlig majoritet har ett förvaltningsråd, en direktion eller ett annat lednings eller förvaltningsorgan, som består av förtroendevalda, skall i organet finnas en jämn representation av kvinnor och män, om inte särskilda skäl talar för något annat.”

Främst tillämpas bestämmelsen i aktiebolag. Bolag med kommunal majoritet är sannolikt sådana bolag i vilka kommunen eller flera kommuner har aktiemajoritet, dvs. över 50 % av bolagets aktier. I motiveringen till lagförslaget utreds till denna del inte tillämpningen av bestämmelsen.

Bestämmelsen tillämpas på organ som består av förtroendevalda. Inom ämbetsverk eller inrättningar omfattar kravet på jämställdhet inte de interna ledningsgrupper eller motsvarande som personerna tillhör på grund av sin tjänsteställning. Ett bolags styrelse berörs av jämställdhetskravet, även om detta organ inte uttryckligen nämns i bestämmelsen.

I ett aktiebolag utövar aktieägarna sin beslutanderätt vid bolagsstämman, där också förvaltningsorganen väljs. Enligt aktiebolagslagen (8 kap. 1 och 11 §) utser bolagsstämman bolagets styrelse eller förvaltningsråd, om bolaget har ett sådant. Enligt 23 § 2 mom. i kommunallagen ger kommunstyrelsen eller någon annan i en instruktion förordnad kommunal myndighet förhållningsregler till den som representerar kommunen på en bolagsstämma. Kravet på jämn representation av könen i 4 § 3 mom. i jämställdhetslagen ska beaktas i de förhållningsregler som gäller val av ledamöter i förvaltningsorganen och dessa regler får inte vara lagstridiga. En representant på en bolagsstämma, också någon annan än kommunens representant, ska naturligtvis handla i enlighet med lag också utan särskilda förhållningsregler.

I bolag med kommunal majoritet finns det ofta också enskilda ägare, som har rätt att vara representerade i bolagets styrelse eller i ett annat bolagsorgan. Kravet på jämställdhet gäller i detta fall endast ledamöter som representerar en eller flera kommuner (GrUU 25/1994 rd.).

Om antalet ledamöter i organet uppgår till minst fyra, innebär kravet på ”jämn representation” åtminstone att det finns fler än en kvinna och en man, vilket den tidigare bestämmelsen krävde. I allmänhet förutsätter jämn representation sannolikt, att antalet kvinnor och män är nästan lika stort.

Valförfarande

Om valförrättningen bestäms i 60 § i kommunallagen:

”Vid val blir den eller de som fått flest röster utsedda.”

”Valet av förtroendevalda ska förrättas som proportionellt val, om det begärs av minst så många närvarande ledamöter i organet som motsvarar den kvot som fås när antalet närvarande delas med det antal personer som skall väljas ökat med ett. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmaste högre hela tal.”

”Ersättare väljs i samma val som de ordinarie ledamöterna. Är ersättarna personliga, skall kandidaterna godkännas före valet och uppställas vid sidan av de föreslagna ordinarie ledamöterna. Är ersättarna inte personliga, blir de kandidater valda som näst efter de till ordinarie ledamöter utsedda personerna fått flest röster eller de största jämförelsetalen.”

”Vid proportionella val skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om kommunalval. Dessutom kan fullmäktige utfärda bestämmelser om val. Proportionella val och, då så yrkas, även majoritetsval skall förrättas med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgör lotten.”

Om personval används benämningen val. Det kan vara fråga om att välja en person eller flera personer till kommunala förtroendeuppdrag eller exempelvis till kommunens representant i en privaträttslig sammanslutning eller val av kommunala tjänsteinnehavare eller arbetstagare.

Valet kan vara enhälligt och då behövs ingen valförrättning. Val kan förrättas antingen som majoritetsval eller, då förtroendevalda väljs, också som proportionella val.

Valet förrättas i första hand som majoritetsval. Vid majoritetsval blir den eller de som fått flest röster valda. Om det ska väljas fler än en person, har alla ledamöter i organet lika många röster som antalet personer som ska väljas. Man kan ge endast en röst till varje kandidat, men man är inte tvungen att ge alla sina röster. Valda blir utifrån det antal röster kandidaterna fått så många som ska väljas.

När två eller fler förtroendevalda ska väljas kan proportionellt val förrättas. Även i teorin kan proportionella val komma i fråga endast då fler än en person ska väljas. Ett proportionellt val förrättas om tillräckligt många personer kräver det. Proportionella val bör begäras av så många valdeltagare att de i valet tillsammans kan få minst en kandidat vald. Förutsättningarna för ett proportionell val regleras genom en formel i kommunallagen (se paragraftexten).

Exempel:
Av organets ledamöter är 55 närvarande och sex förtroendevalda ska väljas. Talet 55 (antalet närvarande ledamöter) divideras med sju (6 + 1 = antalet personer som ska väljas ökat med ett). Kvoten blir cirka 7,8, dvs. ett brutet tal. Det ska avrundas till närmaste högre hela tal, som är åtta. För att proportionella val ska förrättas måste åtta ledamöter begära det.

Det är ordförandens uppgift att fastställa om det är tillräckligt många personer som begär proportionellt val.

HFD 1984 II 20: En fullmäktigeledamots förslag om förrättande av proportionella val hade inte vunnit understöd. Trots detta borde ordföranden, vid behov genom omröstning, ha slagit fast om förslaget fick understöd av så många fullmäktigeledamöter som krävdes för proportionella val.

HFD 1973 II 37: Omröstning om förrättandet av proportionella val kunde ske under handläggningen av ett ärende och omröstningen kunde också upprepas vid samma sammanträde.

Vid val av förtroendevalda väljs ersättarna alltid vid samma valförrättning som de ordinarie ledamöterna. Enligt 18 § 4 mom. i kommunallagen utses personliga ersättare för ledamöterna i kommunala organ. När ersättarna är personliga kandiderar i praktiken ett kandidatpar som består av en ordinarie ledamot och dennes personliga ersättare. Vid tillämpningen av 1976 års kommunallag ledde detta till svårigheter, som man försökt eliminera i den nya kommunallagen. Svårigheterna vid tillämpningen berodde på att kandidatuppställning på förhand inte ansågs höra till ett majoritetsvals natur. I valet kunde röster ges så att samma person var både ordinarie ledamot och ersättare eller att paren i övrigt gick i kors. Det var svårt att fastställa valets slutliga resultat.

Den nya kommunallagen fastställer att när ersättarna är personliga ska kandidaterna (kandidatparen) också i majoritetsval godkännas före valet. Proportionella val baseras alltid på en på förhand utförd kandidatnominering och där har inte förekommit samma problem som i majoritetsval.

Vid proportionella val följs i tillämpliga delar vad som bestämts om kommunalval. I praktiken ingår exaktare bestämmelser om förrättande av proportionella val i fullmäktiges arbetsordning.

HFD 26.9.1986/3699: I ett proportionellt val av fullmäktiges presidium hade samma person varit uppställd på två olika kandidatlistor. Valet ogiltigförklarades på den grund att det hade förrättats i felaktig ordning.

HFD 1988 A 28: I fullmäktiges arbetsordning kunde bestämmas att valnämnden vid förrättande av proportionella val, om möjligt, skulle fråga kandidaterna vilken lista deras namn skulle lämnas kvar på, om samma person även efter ombudets rättelse av kandidatlistan fortfarande var uppställd på två eller flera listor.

Proportionella val förrättas alltid med slutna sedlar. Majoritetsval är i första hand öppna, men kan förrättas med slutna sedlar om så yrkas. Det räcker att en av organets ledamöter yrkar på val med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgör lotten.

HFD 1983 II 37: Ett val kunde på yrkande av ordföranden förrättas med slutna sedlar fastän ingen annan av ledamöterna hade yrkat på ett dylikt förfarande.

HFD 1991 A 41: I ett val av tjänsteinnehavare som förrättades med slutna sedlar ansågs röster som hade givits till en person med namnet Vastamäki vara avsedda för en person som hette Vastamaa.

HFD 1978 II 120: Fullmäktige hade före valet av ledamöter till en nämnd enhälligt godkänt ordförandens förslag rörande valförfarandet. Vid valet hade först enhälligt tillsatts alla mandat utom ett, varefter det sista mandatet hade tillsatts genom val med slutna sedlar. Valet ansågs ha blivit förrättat enligt 28 § i kommunallagen av år 1976.

Förhandlingar om förtroendeposterna

Varje kommun har sin praxis och kultur när det gäller fördelningen av förtroendeposterna. Allmän praxis är emellertid att de politiska grupperna i fullmäktige i förväg förhandlar om fördelningen av posterna och att fullmäktige utgående från förhandlingsresultatet enhälligt kan välja ledamöterna och ersättarna till organen. Det är sällan det blir aktuellt med sådana valförrättningar som har beskrivits ovan och som ofta är besvärliga. Detta sker egentligen endast då förhandlingarna misslyckas.

Utgångspunkten i förhandlingar är att förtroendeposterna fördelas enligt principerna för proportionella val enligt det antal fullmäktigeplatser som de olika grupperna har. Valet förrättas av fullmäktige. Utgående från storleken på de olika grupper som är representerade i fullmäktige kan man på förhand räkna ut hur många poster varje grupp skulle få i proportionella val. Exempelvis på följande sätt:

Det finns 35 ledamöter i fullmäktige. Partierna och de andra grupperna (A–E) har ledamöter enligt följande:

Varje grupp får poster i den ordning jämförelsetalen anger så länge det finns poster att dela ut i respektive organ. I detta fall får grupp A tre poster, grupp B två poster, grupp C två poster och grupperna D och E var sin post.

Grupperna kan samarbeta och bilda ett slags ”valförbund”. Om exempelvis grupperna D och E förenar sina resurser, blir deras första jämförelsetal 9 (5 + 4). Då gäller det för D och E att komma överens om hur de ska fördela posterna mellan sig.

Också i övrigt finns det skäl att betona att fördelningen av förtroendeposter framför allt är en förhandlingsfråga. I exempelvis valet av presidium för ett organ är det uppenbarligen inte alltid ändamålsenligt med en schematisk fördelning av posterna enligt proportionalitetsprincipen.

Också i lag kan särskilda behörighetskrav ställas som ska beaktas vid valet. Till exempel kravet i jämställdhetslagen om jämställdhet mellan könen är ett sådant krav (se ovan). Om ett organs sammansättning inte uppfyller villkoren i 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen måste valet förrättas på nytt. Samma gäller också kravet i 35 § 3 mom. i kommunallagen att majoriteten av ledamöterna i kommunstyrelsen ska vara personer som inte är anställda av kommunen eller kommunkoncernen.

Vid val av medlemmar till kommunala organ bör man naturligtvis beakta medlemmarnas valbarhet, som ofta kan medföra tolkningssvårigheter. Valbarheten ställs inte i allmänhet som villkor för valbeslutet, vilket betyder att valet inte förrättas på nytt. Om en person som inte är valbar har utsetts till ett förtroendeuppdrag, bör kommunstyrelsen låta bli att verkställa beslutet. Beslutet kan också upphävas genom besvär. Om kommunstyrelsen med stöd av 56 § tar upp saken till behandling i fullmäktige på nytt, kan hela organet omväljas (HFD 31.8.1998/1483). Å andra sidan finns det sannolikt inte heller något hinder för att endast en valbar person väljs i stället för den som inte är valbar. Den person som tidigare har utsetts sköter uppdraget till dess ärendet slutligen avgjorts (39 §).

För att medlemmarna och ersättarna i kommunens centralvalnämnd ska representera grupper av röstande som ställt upp kandidater i föregående kommunalval förutsätter det i allmänhet att varje medlem och ersättare företräder olika grupper av röstande. Så länge en enda grupp som bör beaktas är orepresenterad, får till centralvalnämnden inte väljas två representanter för en annan grupp.

Beaktansvärd är också bestämmelsen i 13 § i vallagen enligt vilken en medlem eller ersättare som enligt en kandidatansökan som tillställts centralvalnämnden har uppställts som kandidat för ett parti eller en valmansförening inte kan delta i centralvalnämndens arbete vid valet i fråga. I praktiken blir arbetshindret inte aktuellt före det följande kommunalvalet hösten 2008.

Statliga organ inom lokalförvaltningen

Kommunen väljer också olika personer för att sköta förtroendeuppdrag i olika statliga organ. Kommunen väljer exempelvis nämndemännen i tingsrätten, gode männen vid fastighetsförrättningar och medlemmarna i delegationen för polisen. För en person som kommunen valt att sköta ett statligt förtroendeuppdrag gäller vad som föreskrivs om kommunens förtroendevalda i 32 § 3 mom. i kommunallagen om inte annat föreskrivs i respektive speciallagar. I allmänhet bestäms i speciallagarna åtminstone om frågor i anslutning till personval.

På samma sätt gäller 4 § 2 mom. i jämställdhetslagen också de medlemmar som kommunen utsett till statliga organ, om det inte i en speciallag finns noggran, nare bestämmelser om valbarheten för de personer som ska väljas (se nedan villkoren för nämndemännen i tingsrätten, som tillämpas också på gode männen vid fastighetsförrättningar).

En nämndeman ska vara finsk medborgare och bosatt i en kommun som hör till tingsrättens domkrets. Han ska råda över sig själv och sin egendom och han ska anses vara lämplig att verka som nämndeman. Den som inte har fyllt 25 år eller som har fyllt 63 år får inte väljas till nämndeman. Den person som innehar en tjänst vid en allmän domstol eller en straffanstalt eller som i sin tjänst utför utsökningsuppgifter, förundersökning av brott, tull eller polisbevakning, får inte vara nämndeman, inte heller en allmän åklagare, advokat, eller någon som yrkesmässigt bedriver advokatverksamhet (6 § i tingrättslagen).

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne, verkställande direktör

Heikki Harjula, ledande jurist