fi       Skriv ut |  pdf

Vice verkställande direktör Tuula Haatainens webbkolumn 7.6.2012Grunden för social- och hälsovården fastställs

Utgångspunkten för omläggningen av servicestrukturerna inom social- och hälsovården måste vara att stärka människornas välfärd och hälsa. Enligt statistiken är skillnaderna i livslängden alarmerande stora. Skillnaden i den förväntade livslängden mellan den högsta och lägsta inkomstklassen har ökat till 14 år bland män och sju år bland kvinnor. Detta beror på ett flertal faktorer såsom skillnader i utbildning, inkomster och livsstil. Risken för förtida dödlighet och hjärtsjukdomar är större i landets östra och norra delar jämfört med de västra och södra delarna av landet. Om detta kombineras med sämre tillgång till social- och hälsovårdstjänster blir konsekvenserna dramatiska.

För närvarande finns det stora regionala skillnader i vårdtillgängligheten, och trots vårdgarantin kan man bli tvungen att vänta flera veckor för att få vård.  

De kommuner som lider av läkarbrist tyr sig till privatisering av tjänsterna. Från många kommuner kommer det signaler om problem i att följa serviceavtalen med de privata serviceproducenterna inom hälso- och sjukvården. I små kommuner kan kunnandet inom upphandling vara svagt på grund av resursbrist.

Befolkningen i Finland åldras i snabb takt och efterfrågan på tjänster ökar kraftigt. Samtidigt försvagas kommunernas finansieringsbas i takt med att försörjningskvoten blir allt sämre. Den demografiska förändringen syns i att den nya arbetskraften på arbetsmarknaden minskar och konkurrensen om arbetskraften hårdnar.

I uppdraget för den arbetsgrupp som bereder servicestrukturreformen inom social- och hälsovården betonas en grundläggande integration och ett kommunorienterat ansvar för tillhandahållande av service. I takt med att den åldrande befolkningens servicebehov ökar har besluten på kommunal nivå en avgörande betydelse. Social- och hälsovårdstjänsterna ska gå hand i hand för att rationella vård- och omsorgslösningar ska kunna genomföras.

Det är uppenbart att helheterna både i kommunstrukturen och i servicestrukturen måste bli starkare. Kommunerna måste kunna planera och tillhandahålla de viktigaste välfärdstjänsterna inom sitt område långsiktigt. I detta sammanhang är befolkningsunderlaget och finansieringsbasen väsentliga.

Social- och hälsovårdstjänsterna räcker inte för att lösa de mångfasetterade orsaker som ofta ligger bakom sjukdomar och sociala problem. Därför måste kommunstrukturen vara tillräckligt starkt för att kommunerna ska kunna finansiera tjänster som stöder invånarnas välfärd. Förutsättningar för ett gott liv skapas genom fungerande bildnings- och kulturtjänster, motionsmöjligheter och en god livsmiljö.

En av de största utmaningarna i kommunerna är att minska de risker som orsakar ett ökat behov av korrigerande social- och hälsovårdstjänster.

En viktig princip är att starka primärkommuner tillhandahåller tjänster på ett kommunalt förankrat sätt. I ett land som Finland där avstånden är långa behövs också modeller för mellankommunalt samarbete så att en tillräcklig finansieringsbas kan tryggas. Dessa strukturer ska kunna förenas åtminstone med utbildning på andra stadiet för unga för att samhällsgarantin för unga ska kunna förverkligas. Kommunerna måste ha ansvaret för förebyggandet av de ungas marginalisering, men samtidigt måste kommunerna också ha tillgång till de verktyg som behövs för uppgiften.

Utöver de tjänster som kommunerna själva producerar behöver vi också tjänster från tredje sektorn och den privata sektorn.

De viktigaste frågorna inom servicestrukturreformen handlar om styrning av finansieringen, integrering av social- och hälsovården och den ansvaret för tillhandahållandet av primärvården och den specialiserade sjukvården.

Bland de tre alternativ som arbetsgruppen för servicestrukturen inom social- och hälsovården tagit fram valde regeringen en modell som jag anser bäst motsvarar Kommunförbundets riktlinjer för ett kommunalt förankrat servicesystem.

Enligt modellen ansvarar kommunerna och social- och hälsovårdsområdena för tillhandahållandet av social- och hälsovårdstjänsterna och för en del av den specialiserade sjukvården. I praktiken övergår en del av ansvaret från sjukvårdsdistrikten och specialomsorgsdistrikten till kommunerna och social- och hälsovårdsområdena och en del till specialupptagningsområdena.  Samtidigt drogs riktlinjer upp för att det är kommunerna som tillhandahåller och finansierar den kommunala servicen.

Nu har man beslutat om de grundläggande målen. Den valda modellen är en bra utgångspunkt, men ett stort arbete återstår för arbetsgruppen, det finns fortfarande en hel del frågor som ska lösas. De största frågorna gäller förvaltningen, styrningen och finansieringen och fastställandet av gränsen mellan primär-vården och den specialiserade sjukvården.  Arbetsgruppen har resten av året på sig. Vid årsskiftet ska lagutkasten vara klara.

Tuula Haatainen
vice verkställande direktör vid Kommunförbundet

 

 

 Vad tycker du?

 
Kommentti / Kommentar
Sähköposti / E-post (*)
Osoite ei näy sivuilla / Adressen visas inte på sidan.
Nimesi / Ditt namn (*)
Webbredaktionen läser alla kommentarer före publicering. Osakliga kommentarer och som går emot god sed publiceras inte. Långa skrivelser kan kortas ned, annars publiceras kommentarerna som sådana.
 
 

 Kommentarer

 
  • Marie Sandberg, 07.06.2012
    Berätta vad du tycker!
 
 | 
0 rekommendationer
Innehållet granskat av:
7.6.2012 Sandberg Marie
 

 Kommunerna.net